Märker att många bilder jag lägger upp visar Ryssland som många av oss tänker på det. Slitna betonglängor i oändlighet. Det är en del av det, utanför staden ser det ofta ut så. Men centrala St. Petersburg är sjukt vackert. Gamla maffiga stenkåkar, gigantiska palats och statliga byggnader i Stalins neorenässans-anda.

Just nu är jag på paus hemma i Sundsvall. Stannar till den åttonde. När jag kommer tillbaka till landet i öst blir uppdraget att ta en dag när jag knallar runt i stan och agerar lite turistfotograf. Tills vidare några fler bilder från Min hood, där det är rätt slitet. Tanten ovan bad mig förövrigt plåta henne, och kallade mig en “ordentlig ung man”. Första gången det har hänt!

För övrigt var det någon (ryss) som sa följande till mig kort efter att jag kommit dit: “Ryssen tänker först Mercedes, sen Louis Vitton-väska till frun, en snygg kostym och fina skor. Sist av allt kommer bostaden…” Vet inte hur sant det är. De lägenheter jag varit in i har varit fina. Men, ja, kanske ligger det något i det?

Apropå explosionerna i Moskva. Bilden ovan är tagen på tunnelbanestationen Nevskij Prospekt i St. Petersburg en fredagskväll. En vanlig dag vid 17 får man trängas länge för att ta sig in. Kan gissa att det är ännu värre i Moskva, som har en av världens mest upptagna tunnelbanesystem. Antagligen hade antalet döda kunnat vara ännu högre… Det värsta med det här är nog att misstänksamheten mot kaukasier kommer bli ännu högre. Såg en intervju där först en man på gatan sa att “nu är det krig”. Sekunden efter dök Putin upp i rutan och förklarade helt lugnt att alla terrorister måste utplånas. Lite läskig retorik, men det är väl samma visa som Bush drog 2001.

Hade nyligen en lärarvikarie som förklarade att hon flera gånger i veckan blev stannad av polisen för att hon ser kaukasisk ut, och varje dag ser man poliser som står och kollar kaukasiers dokument. Ibland känns det som att alla landets problem skylls på kaukasier och “gastarbeiters” (jepp, tyskt låneord) som kommer från före detta Sovjetstater. Hur som, antalet trakasserade kaukasier lär stiga framöver, när attackerna skylls på islamiska separatister från de områdena.

Skulle och handla, men kameran med den lilla trettifemman gjorde mig sugen. Skymning, regn i luften, pölar överallt och dimma. Perfekt väder för lite plåtande alltså… Gick till det gigantiska komplexet som håller på att växa upp ur jorden inte långt ifrån där jag bor. Har under hela tiden här varit nyfiken på alla dessa gigantiska byggen. Och gästarbetarna som bygger dem. Stötte först på Anatolij, en vakt som var mycket trevlig och hjälpsam. Han åtföljdes av tre hemlösa hundar. Hans kompisar, sa han. Jag tog några bilder, vi pratade på ett tag, och jag fick komma innanför stängslet. Han stannade vid ingången och sa “gör vad du vill”, vilket är trevligt.

Känner att jag börjar lära mig hur jag ska ta folk här för att få det jag vill. Det vill säga fota. Misstänksamheten är alltid enorm. Jag antar att det är en kombination av gamla tider (KGB, storebror ser dig, osv) och den nya tiden, med medier som “alltid skriver negativa saker”, enligt gemene man. Troligtvis hjälper det mycket att lämna klumpen (24-70/2.8) hemma och köra med något som inte ser ut som ett mordvapen.

Snackade lite med en byggarbetare. Han berättade att det går sakta. Krisen, såklart. Han skulle just börja jobba. Jag fick inte följa med honom upp, men han hade inget emot en pratstund. Han var en av alla gästarbetare man ser, troligen från någon föredetta Sovjetstat.

Efter ett tag såg jag en man rökandes i en dörröppning. Han var misstänksam och trodde jag var någon korrespondent. Bild ville han absolut inte vara med på. Fem minuter senare fick jag ta några rutor. Han sa samma sak som den andra arbetaren. Det går trögt. Skulle vara färdigt ungefär nu, men vi är underbemannade. Han tog en cigg och tyckte säkert det var helt okej att jag tvingade honom till en längre paus än nödvändigt. Påvägen ut igen satt Anatolij och en man med tjocka glasögon och käpp på bänken nedan. Såg bilden, åh, vad jag ville ha den. Men man nummer två började vifta med käppen och gapa om “korrespondent”. Nej den gången alltså. Nåja…

Anatolij, “kontrollör”.

En av Anatolijs polare.

Vasilij, misstänksam byggjobbare som lättade upp. Han hann dock röka färdigt, så någon rökbild blev det ej heller idag (fan, Daniel, ska skärpa mig).

Halva härligheten. Andra halvan är till höger om mig, utanför bild.

Idag bytte jag min gigantiska 24-70/2.8 till en fast trettiofemma och bestämde mig för att plåta påvägen till en liten öl-rendezvous. Fotbollsplanen måste jag ju nästan återvända till… Ölen intogs förövrigt på restaurang Idioten i Dostojevskijs gamla område, Sennaya. Där bodde han under många år i otaliga lägenheter. Det känns skumt att knalla runt när man känner igen gatunamnen från klassiska böcker.