OK, paus i ryssbloggandet. I går plåtade jag Skellefteå AIK – Växjö Lakers för Sportbladets räkning. Alltid kul med hockey, ännu roligare med slutspelshockey! Det är ganska stor skillnad nu jämfört med för ett par år sedan då jag plåtade mer regelbundet, då för Expressen. Nu skickas bilderna direkt ur kameran, och det viktigaste är nästan TV-intervjuerna vi gör efter matchen. Även de skickas direkt på plats, upp till shoot it live-flödet på aftonbladet.se.

Jag har länge dragit mig för att filma. Det är svårt. Ljus och ljud ska stämma, för att inte tala om alla format hit och dit. Nu har det där börjat släppa. Jag har prylarna: Mikrofoner, ljus, stativ och så vidare. När man slipper den stressen och har koll på hur man gör för att få (hyfsat) bra ljud så är det lugnt.

Ett annat intressant möte på Kolahalvön var det med HBTQ-aktivister som kämpar mot systemet. På en väldigt mörk och oansenlig bakgård hittade vi till slut källaringången till deras lilla lokal. Häftigt med människor som offrar och riskerar mycket för sin sak. Läs Kristofer Naess reportage här: http://www.nsd.se/nyheter/har-ar-den-ryska-statens-fiende-9071644.aspx

Att plåta ett jobb av den här typen – “prata och dricka kaffe i liten lokal” – är inte alltid helt lätt. Man får koka lite soppa på en spik. När det finns mer tid så är ju det optimala att hänga med i verksamheten på ett eller annat sätt. Eller få komma hem till någon huvudperson, spendera lite tid, och se vad det blir i bildväg. Tyvärr finns inte alltid tiden – som jag tidigare skrivit var det på den här resan mycket som skulle göras på kort tid. Men för varje jobb jag gör känner jag mig lite mer säker kring vad som krävs, vad som ska levereras för att kunna fylla (som här) ett par uppslag.

Och att tiden inte fanns, att jobbet inte blev optimalt, innebär ju bara att det finns stora chanser att göra något riktigt bra vid en eventuell nästa resa. I sommar eller nästa.

I morgon: Barnhemsbesök.

 

Bilder från en intressant eftermiddag/kväll i Murmansk när jag och Kristofer, med hjälp av Alfia Kalinina nedan, försökte ta reda på hur livet ter sig för en prostituerad. Sexturismen från Norrbotten till Murmansk-området är omfattande.

I januari var jag och reporter Kristofer Naess från NSD på reportageturné till Kolahalvön. Jag skötte delar av research och planering, sen plåtade jag medan Kristofer skrev. Under sex minst sagt intensiva dagar träffade vi sjukt mycket folk och gjorde väl ett par hundra mil i den fyrhjulsdrivna NSD-bilen. Resultatet blev en serie om sju reportage om alltifrån den ryska samiska minoriteten, via sexhandel, till barnhemsbarn och militär upprustning.

Puh!

Det bestående intrycket såhär ett par månader efteråt är – vad enormt mycket intressant det finns att berätta från det här området, bara några timmar i bil från Sverige och Norrbotten. Att det är underrapporterat är en underdrift. Jämfört med tidigare resor jag gjort till Ryssland tycker jag det mesta gick väldigt smidigt och smärtfritt. Inte en enda muta efterfrågades…

Nu är jag ju sedan länge tillbaka i frilansvardagen. Och funderar kring nästa resa. Det vore kul att “göra” Kolahalvön på sommaren. Att hitta fler intressanta reportage-uppslag är knappast det svåra. Det som kräver arbete och tanke är att sälja in dem. Både till tidningar – och numera – familj (som kanske kan åka med?).

Nedan bilder från det som, för mig som fotograf, var det mest intressanta reportaget. Jag, Kristofer och guiden Michail körde skoter i ungefär tre timmar rakt ut i tundrans stora Ingenting. Där mötte vi en renskötarbrigad och resonerade om deras utmaningar och möjligheter. Sjukt intressant och strapatsrikt. Svårjobbat var det av flera skäl. Tiden var knapp, då dagarna är väldigt korta norr om polcirkeln i januari. -25 grader i timmar frestar på utrustningen, för att inte tala om när man tar in grejerna till +25 i stugorna. Sen är det svårt att få folk att ställa upp och öppna sig när man kommer ut hastigt, vilket är helt förståeligt.

Längst ner ser ni hur det såg ut i tidningen.

Mer bilder från de andra reportagen kommer framöver.

Har nyligen kommit hem från en reportageresa till Kolahalvön som jag gjorde med en fd kollega från tiden på NSD. Vi var där knappt en vecka, vilket resulterade i sju reportage. Hittills har två publicerats – återkommer med bilder från det när hela serien gått. Hur som helst gav resan många idéer, uppslag och kontakter, så jag hoppas kunna återvända till Murmansk-området längre fram. Kanske redan till sommaren?

Lägger upp några exempel på några fler jobb som publicerats de senaste månaderna. Kirunajobbet om stadsomvandlingen sålde jag själv in till Fria Tidningen, de andra jobben är på uppdrag. Först en kort text+bild från Älvsbyn för Röda Korsets tidning Henry. Sedan ett reportage om en Kiruna-sotare till Tidningen Sotaren. Så är frilanslivet – lite av varje, och det är svårt att veta vad som kommer härnäst. Jag trivs.

 

Gjorde ett jobb tillsammans med journalisten Anna Hjorth i november. För ett par veckor sedan publicerades det, draget över fem sidor. Kul med mycket plats!