För ett par veckor sedan fick jag känna på gymnasielivet igen. Gjorde ett jobb för Sundsvalls kommun där jag skulle plåta en massa gymnasieprogram för ett nytt marknadsföringsmaterial. Skitkul. Fria händer, mycket variation. Roligt också att få snoka runt överallt och se vad de pysslar med. Fick av någon anledning en brinnande längtan efter ett praktiskt YRKE. Vilken dröm att vara snickare, till exempel. Bygga och greja och se vad man gjort när man är klar. Fast jag vet inte. Kanske bara är  i teorin.

Skönt också att se att allt är som det var. Fordonskidsen med sina kepsar och snus, byggarnas sköna grabbjargong, naturarnas nördskämt…

I fordonshallen blev jag förevisad en Volvo 740, årsmodell -90, som gått 140 000 mil och ännu inte servats, motormässigt. Tydligen var den berömd över hela Sverige och hade nyligen varit med i en motortidning. “Varför är den på verkstad nu då?” var ju den naturliga frågan. Tydligen var det bara lite kosmetika som behövde styras upp.

Och vad körde ägaren då, när pärlan var på verkstad? Jo, en lånad Volvo såklart. En Volvo 740 från 1990.