Elena Serova och Alexandra Klabukova var två av många ryska barn som växte upp i ryska statens omvård, på ett av Apatitys barnhem. Vi träffade dem och Andrej Artjugin som alla spenderat somrar i sin barndom i Norrbotten. Till vår hjälp hade vi Ann-Kristin Larsson från Boden, långvarigt engagerad i föreningen Dasvedanja som under en lång följd av år arrangerade resor för barnhemsbarnen i Apatity. Från barnhem till sommarvistelse i svenska och norrbottniska familjer.

Grejen var att det nu blivit svårt, för att inte säga omöjligt, att fortsätta med de här resorna. Ryska staten vill inte skicka underåriga till Sverige längre, av olika orsaker. Andrej, Elena och Alexandra har som sagt alla varit i Norrbotten i sin barndom. Vi var nyfikna på vad det innebar för dem. På köpet fick vi ta del av intressanta och i någon mån skrämmande, livsöden. För just dem har det gått bra i livet – men många av deras kompisar fick det tufft.

Själv hade jag en personlig vilja att veta mer om ämnet. Vår familj hade nämligen besök ett par somrar när jag var liten – något jag minns som otroligt spännande och lärorikt. Jag kan bara hoppas att de barn som kom till oss fick något ut av sina besök. Ann-Kristin hjälpte mig för övrigt spåra upp en av de som var en sommar hos oss.

Jag har en mailadress – vi får se vad det leder till.

OK, paus i ryssbloggandet. I går plåtade jag Skellefteå AIK – Växjö Lakers för Sportbladets räkning. Alltid kul med hockey, ännu roligare med slutspelshockey! Det är ganska stor skillnad nu jämfört med för ett par år sedan då jag plåtade mer regelbundet, då för Expressen. Nu skickas bilderna direkt ur kameran, och det viktigaste är nästan TV-intervjuerna vi gör efter matchen. Även de skickas direkt på plats, upp till shoot it live-flödet på aftonbladet.se.

Jag har länge dragit mig för att filma. Det är svårt. Ljus och ljud ska stämma, för att inte tala om alla format hit och dit. Nu har det där börjat släppa. Jag har prylarna: Mikrofoner, ljus, stativ och så vidare. När man slipper den stressen och har koll på hur man gör för att få (hyfsat) bra ljud så är det lugnt.

Ett annat intressant möte på Kolahalvön var det med HBTQ-aktivister som kämpar mot systemet. På en väldigt mörk och oansenlig bakgård hittade vi till slut källaringången till deras lilla lokal. Häftigt med människor som offrar och riskerar mycket för sin sak. Läs Kristofer Naess reportage här: http://www.nsd.se/nyheter/har-ar-den-ryska-statens-fiende-9071644.aspx

Att plåta ett jobb av den här typen – “prata och dricka kaffe i liten lokal” – är inte alltid helt lätt. Man får koka lite soppa på en spik. När det finns mer tid så är ju det optimala att hänga med i verksamheten på ett eller annat sätt. Eller få komma hem till någon huvudperson, spendera lite tid, och se vad det blir i bildväg. Tyvärr finns inte alltid tiden – som jag tidigare skrivit var det på den här resan mycket som skulle göras på kort tid. Men för varje jobb jag gör känner jag mig lite mer säker kring vad som krävs, vad som ska levereras för att kunna fylla (som här) ett par uppslag.

Och att tiden inte fanns, att jobbet inte blev optimalt, innebär ju bara att det finns stora chanser att göra något riktigt bra vid en eventuell nästa resa. I sommar eller nästa.

I morgon: Barnhemsbesök.

 

Bilder från en intressant eftermiddag/kväll i Murmansk när jag och Kristofer, med hjälp av Alfia Kalinina nedan, försökte ta reda på hur livet ter sig för en prostituerad. Sexturismen från Norrbotten till Murmansk-området är omfattande.

Har nyligen kommit hem från en reportageresa till Kolahalvön som jag gjorde med en fd kollega från tiden på NSD. Vi var där knappt en vecka, vilket resulterade i sju reportage. Hittills har två publicerats – återkommer med bilder från det när hela serien gått. Hur som helst gav resan många idéer, uppslag och kontakter, så jag hoppas kunna återvända till Murmansk-området längre fram. Kanske redan till sommaren?

Lägger upp några exempel på några fler jobb som publicerats de senaste månaderna. Kirunajobbet om stadsomvandlingen sålde jag själv in till Fria Tidningen, de andra jobben är på uppdrag. Först en kort text+bild från Älvsbyn för Röda Korsets tidning Henry. Sedan ett reportage om en Kiruna-sotare till Tidningen Sotaren. Så är frilanslivet – lite av varje, och det är svårt att veta vad som kommer härnäst. Jag trivs.

 

Ett jobb för tidningen Svensk Skyttesport.