Märklig dag i Buchta. Det första jag ser när jag kliver av bussen är en dude som springer för allt livet är värt. Han viker av bakom kiosken och fortsätter längs det blå stängslet som skiljer OS-byggena från övriga världen, med en konstapel i hasorna. Tjugo meter bakom kommer ännu en lagens man, med näven på hölstret i full karriär. Jag drar upp kameran och knäpper av nån bild sådär i farten. Just när jag tagit andra bilden ger mannen i ledningen upp och blir haffad. Ställer mig utanför butiken och pillar på telefonen. De proppar in förbrytaren i baksätet och troligen sitter han och förklarar ett och annat just nu.

Fem minuter senare kommer en häst i full karriär efter huvudgatan. På ryggen satt en galen kosack (kanske) försedd med skalad kvist i näven. Livat idag, alltså. Kosacker… Det var soldaterna som posterades i de här trakterna för ett par hundra år sen för att skydda Rysslands södra gräns. Det blev en egen liten (ganska speciell) kultur av det. Kolla den här storyn på ämnet: http://www.viiphoto.com/showstory.php?nID=1198

Påväg hem mötte jag en snubbe jag snackat lite med förut. Han berättade att det var hans polare som flydde snuten. Han skulle nu iväg och hälsa på honom. Segt.

TVÅ stående bilder, i samma inlägg! Great success. Nu är texten nästan färdigjobbad. Det för med sig en skön känsla av att veta var man är påväg och vad man behöver göra. De senaste två-tre veckorna har jag varit inne längs många sidospår och varit påväg att byta vinkel på hela skiten. Tills min kamrat Daniel pratade lite vett för några dagar sen. Jag insåg att, är det här fel så är det ändå försent. Det är bara köra på och lita på att det blir bra. Så nu är jag tillbaka i Buchta. Har klara mål för vad jag behöver, så nu är det bara kämpa för det.

De här männen höll på att skära ner en båt i småbitar. Båten heter “Buchtarian” och står på en betongpir, på vars spets det idag satt 20-talet fiskare och metade. Kommer ni ihåg Evgeni? Det var på den här båten han jobbade. Nu blir den metallskrot. Det här är en sån grej som inte har så mycket att göra med min Grej. Men hur ska jag någonsin kunna hålla mig ifrån att plåta skitiga arbetare, stora metallföremål, damm, smuts och eld? Det GÅR ju inte.

Ska berätta om min dag. Väldigt pedagogiskt med både bild och text.

Ok. Vid havet var det asfint väder. “Bra, låt oss åka upp till bergen.” Uppe i bergen regnade det asmycket. “Ok, det här sög ju, låt oss åka ner igen.” Påväg ner igen var det asmycket trafik. “Propka” konstaterade chauffören på klanderfri ryska, trots att han troligen var armenier. “Propka” mumlade jag instämmande och somnade om.

Day well spent. Fyra timmar i buss, blöt som en hund. Tog två mörka och lite arga bilder när jag kom till “min” hållplats igen. Bara för att känna att jag gjort Något.

PS. Vad har jag för förbannat fel i min arm som gör att alla bilder lutar åt samma håll, i samma vinkel? DS.

Den perfekta fantasivärlden som målades upp av den pressansvarige häromdagen blev lite naggad i kanten idag när jag besökte domstolen i Adler. 15 av Imeretinskayas före detta invånare hade samlats för en domstolsförhandling mellan Olympstroy/Staden Sochi och medborgarna. Många av dem har inga dokument på sin mark och har tvingats till domstol för slåss för sin rätt till kompensation, trots Olympstroys fina löften om ersättning till Alla. Även dokumentlösa.

Processen har pågått i tre år. Zina, på bilden ovan, hade med sig tre påsar med dokument. En timme efter utsatt tid drog förhandlingarna igång i ett litet rum där några fick förbli stående. Efter uppropet stod det klart att ingen företrädare för varken staden Sochi eller Olympstroy var närvarande, varför beslut fick skjutas upp ännu en gång. Fem minuter senare var det över, för den här gången. Fortfarande utan beslut.

En advokat jag talade med, som ville vara anonym, berättar att han misstänker att de helt enkelt inte har några pengar kvar att betala ut i kompensation. De utdragna processerna blir ett sätt att skjuta problemet framför sig, samtidigt som de kan säga till IOK att de är “påväg att lösas”.

Vilken soppa.

På listan över objekt som ska konstrueras före OS finns 235 poster. Det inkluderar vägar, tunnlar, järnväg, elförsörjning, pipelines, arenor, avfallshantering, sjukhus, hamn, hotell, bostäder för tvångsförflyttade, nöjespark…

Exempelvis ska 42000 hotellrum stå färdiga när spelen invigs. 21000 finns idag. Nu ska inte alla 21000 som återstår byggas från scratch – många består av gamla Sanatorier som ska renoveras upp till “Europeisk” standard. Men ändå.

Allt detta för ett gäng svettiga män och kvinnor som ska göra upp i direktsändning. Ju mer man tänker på det, desto mer absurt blir det.

– Jag skulle själv inte kunna tänka mig att semestra i Buchta. Det var som en gammal by. Dåligt avloppssystem och instabil elförsörjning. Dessutom var bebyggelsen gammal och sliten.

– De som bor där är vana att ha havsutsikt, tjäna pengar på turister och inte betala skatt.

– I Kina inför OS i Peking fick de som tvångsförflyttades inga val, och de som protesterade hamnade i fängelse. Så är det ju inte här. De har valmöjligheter och Staten hjälper alla.

– Även de utan dokument kommer få någonstans att bo. Ingen hamnar på gatan.

Idag träffade jag en pressmänniska. De är ett förbluffande släkte…