Efter sju månaders föräldraledighet har jag nu varit tillbaka på jobbet på heltid ett tag. Helt ledig har jag inte varit – 25 % jobb har jag jonglerat under tiden. Det har gått fint, men nu är det skönt att vara igång “på riktigt” igen samtidigt som det så klart blir en uppstartssträcka efter så lång tid med lägre tempo.

Har inlett med ett par kurser i mobilfotografering för Arctic Business Incubator. Hör gärna av dig om ditt företag/organisation behöver vässa närvaron i sociala medier!

I övrigt har det varit en hel del nyhetsjobb. Tillslag av Polisen i samband med en stor jaktbrottshärva bevakades för VK, Aftonbladet, SVT Nyheter Norrbotten och NSD – samtidigt. Det blev både rörlig- och stillbild och en bra inledning på september. Efter det har det varit bevakning av såväl ishockeylandskamp i Luleå, basket, misstänkt mord utanför Valvträsk och rånförsök med lyckligt slut i Lassbyn. Och färdigställandet av ett reportage jag gjorde i Nuuk, Grönland i maj, för tidningen Nuorat. Mer om det efter publicering.

Spännvidden mellan ämnen är det roligaste med jobbet, och den här senaste tiden har verkligen bjudit på allt.

Se Kurt-Erik berätta om rånförsöket här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/brottscentralen/article23486723.ab

 

Från gårdagens match i Luleå Energi Arena där BC Luleå vann mot Sundsvall Dragons med 83-64.

 

Senaste veckorna har dominerats av – sport. Tur att vi har så många elitlag här uppe, det ger mycket jobb till oss frilansare. Synd att Skellefteå inte mäktade med att ta SM-finalserien till en sjunde avgörande på hemmaplan. Men jag fick i alla fall tre hemmamatcher för Sportbladet.

I förrgår och igår var det basket. Northland mot Udominate i final, först i Umeå sedan igår kväll på hemmaplan i Luleå Energi Arena. Det slutade på bästa tänkbara sätt med hemmaseger för Northland. Äntligen ett guldfirande att plåta!

Elena Serova och Alexandra Klabukova var två av många ryska barn som växte upp i ryska statens omvård, på ett av Apatitys barnhem. Vi träffade dem och Andrej Artjugin som alla spenderat somrar i sin barndom i Norrbotten. Till vår hjälp hade vi Ann-Kristin Larsson från Boden, långvarigt engagerad i föreningen Dasvedanja som under en lång följd av år arrangerade resor för barnhemsbarnen i Apatity. Från barnhem till sommarvistelse i svenska och norrbottniska familjer.

Grejen var att det nu blivit svårt, för att inte säga omöjligt, att fortsätta med de här resorna. Ryska staten vill inte skicka underåriga till Sverige längre, av olika orsaker. Andrej, Elena och Alexandra har som sagt alla varit i Norrbotten i sin barndom. Vi var nyfikna på vad det innebar för dem. På köpet fick vi ta del av intressanta och i någon mån skrämmande, livsöden. För just dem har det gått bra i livet – men många av deras kompisar fick det tufft.

Själv hade jag en personlig vilja att veta mer om ämnet. Vår familj hade nämligen besök ett par somrar när jag var liten – något jag minns som otroligt spännande och lärorikt. Jag kan bara hoppas att de barn som kom till oss fick något ut av sina besök. Ann-Kristin hjälpte mig för övrigt spåra upp en av de som var en sommar hos oss.

Jag har en mailadress – vi får se vad det leder till.

Ett annat intressant möte på Kolahalvön var det med HBTQ-aktivister som kämpar mot systemet. På en väldigt mörk och oansenlig bakgård hittade vi till slut källaringången till deras lilla lokal. Häftigt med människor som offrar och riskerar mycket för sin sak. Läs Kristofer Naess reportage här: http://www.nsd.se/nyheter/har-ar-den-ryska-statens-fiende-9071644.aspx

Att plåta ett jobb av den här typen – “prata och dricka kaffe i liten lokal” – är inte alltid helt lätt. Man får koka lite soppa på en spik. När det finns mer tid så är ju det optimala att hänga med i verksamheten på ett eller annat sätt. Eller få komma hem till någon huvudperson, spendera lite tid, och se vad det blir i bildväg. Tyvärr finns inte alltid tiden – som jag tidigare skrivit var det på den här resan mycket som skulle göras på kort tid. Men för varje jobb jag gör känner jag mig lite mer säker kring vad som krävs, vad som ska levereras för att kunna fylla (som här) ett par uppslag.

Och att tiden inte fanns, att jobbet inte blev optimalt, innebär ju bara att det finns stora chanser att göra något riktigt bra vid en eventuell nästa resa. I sommar eller nästa.

I morgon: Barnhemsbesök.

 

Bilder från en intressant eftermiddag/kväll i Murmansk när jag och Kristofer, med hjälp av Alfia Kalinina nedan, försökte ta reda på hur livet ter sig för en prostituerad. Sexturismen från Norrbotten till Murmansk-området är omfattande.