Det blir mer och mer filmande i jobbet. Tidigare har jag känt mig väldigt osäker med det, det är så mycket som kan gå fel (och faktiskt gör det, för det mesta). Ljudet har alltid varit största problemet. Ett par micar, och många kassa intervjuer, senare börjar det bli ordning på torpet.

På lördagen blev det en utryckning till Torneå för Expressens räkning. Mer demonstrationer mot/för det finska flyktingmottagandet. TV var huvudsaken. Det blev mycket liverapportering med hjälp av iPhone. Kameran kan jag skicka videoklipp med från fältet, men inte sända live med.

Iphone och Skype blev alltså receptet. Att stå med telefonen utsträckt framför ansiktet i flera timmar gör inte bilden jättestadig. Och iPhone-batteriet är knappast skapt för att hänga med så länge. Lösningen blev – en kvarts laddning i bilen, fem minuter sändning. Repetera.

Nu drar jag iväg till Kirkenes, och senare Murmansk för en veckas djupdykning i läget på Barents-fronten. Inplanerat är bland annat besök på lokala tidningar, radiostationer och någon NGO. Samt en uppdatering kring kalabaliken på Barents Observer. Ska kunna bli riktigt intressant.

Förra veckan gjorde jag ett roligt porträtt-jobb åt Aftonbladet nöje. Mattias Alkberg hade gjort en stor intervju som skulle bildsättas, i ett lite annorlunda format. Huvudnumret var ett “cinemagraph”, en blandning mellan still- och rörlig bild kan man säga. För uppdraget hyrde jag studio av Jens på Eurobild i centrala Luleå (tack!). Ni kan se hur det blev via länken här nedanför.

Det viktigaste var att herr Alkberg satt helt stilla och stirrade in i kameran medan jag filmade. Han skulle bara blinka. Till det la jag en fläkt, för att få lite rörelse i håret också. Efter det åkte vi ut till Svartöstan och tog lite porträtt.

Det ösregnade. Alkberg, jag, kamerorna och alla blixtar blev så klart dyngsura. Inget konstigt med det, grejerna brukar palla.

Dagen efter åkte jag till Kemi, Finland, för att filma för TV4. Allt gick bra. Men senare den kvällen hade min Nikon D4 ballat ur totalt. Displayen var död, objektivet fokuserade konstant utan min inblandning. Började förbereda mig på en nyinvestering och svor över mig själv, men några googlingar senare bestämde jag mig för att gå över till desperata åtgärder.

Baka kamera i ugn?

I sju timmar?

Visst.

Efter det var den i och för sig en aning flottig… Men vid liv. Skönt!

http://bloggar.aftonbladet.se/omslaget/chapter/alkberg/

 

Juni, juli och augusti var extremt lugna för min del. Jag jagade inga jobb och beställningarna var få, istället tog jag åtta veckor (nästan helt) ledigt. I det läget måste man ju förr eller senare hämta ikapp – något som har gått över förväntan i slutet av augusti och september. Har hunnit med flera utryckningar för kvällstidningarna, en del sport, några reportage där jag både skrivit och plåtat, samt ett par jobb för nya kunder. Kul! Här är några publicerade grejer från senaste tiden. De senaste jobben jag gjort har inte publicerats ännu, men var riktigt roliga. Kommer snart.

För övrigt gjorde jag min första insats för “riktig” TV i lördags då TV4 ringde och behövde någon på plats i Kemi. Jag hoppade in i bilen och brände dit. Kul!

Eva Pesula är 89 år och fortfarande engagerad i familjens jordbruk i Kukkola, några mil norr om Haparanda. Sonen Per med hustru Åsa är tredje generationen som brukar gården. Jobbet handlade om hur gården tvingats ställa om och bredda produktionen i takt med att vinsten på mjölkproduktion sjunkit. Numera odlar man rybs och säljer rybsolja över hela Sverige. Ett uppslag blev det, som publicerades i Norrbottens Affärer förra veckan.

Det kändes lite speciellt att kliva in i Evas kök – där stod Sune Jonsson på 60-talet och tog samma bilder som jag nu tänkte ta. Eva och Per visade gamla kopior som de fått av Sune, och gamla utgåvor av Jonssons böcker. Där fanns Per på en bild med en av Sune Jonssons kameror i näven som sjuåring.

Här nedan några smakprov från andra jobb som hunnits med sedan sist. Först, den upphaussade övningen Arctic Challenge Exercise som inleddes på F21 i Luleå tidigare i veckan. Jag var där tillsammans med Niklas Svensson från Expressen. Inget extraordinärt hände direkt – mycket väntan och många flygplan som startade och landade blev det. I hällregn. Vi gjorde lite TV från pressträffen och allt material skickades in direkt från kameran. Sedan jag köpte en 4G-puck har allt fungerat sjukt smidigt.

Ryan Clisset, US Air Force.

En rote JAS 39 Gripen startar.

Samuel Andersson från Boden gick ner en bunt kilon genom motion hemma med Wii fit. För Aftonbladet.

Och sist: En utryckning till Sunderby sjukhus för Aftonbladets räkning. En, vad det visade sig, asylsökande kvinna hade tänkt eld på sig själv i entrén. Dramatiskt värre, jag hittade och plåtade ett vittne.

I dag publicerades ett jobb jag gjorde för Läkartidningen på Piteå Sjukhus akut. Vården är alltid speciell – inga patienter får för det mesta synas till. Men det brukar gå att lösa. Här fick vi OK från föräldrar att vara med vid läkarundersökningen.

Senaste veckorna har dominerats av – sport. Tur att vi har så många elitlag här uppe, det ger mycket jobb till oss frilansare. Synd att Skellefteå inte mäktade med att ta SM-finalserien till en sjunde avgörande på hemmaplan. Men jag fick i alla fall tre hemmamatcher för Sportbladet.

I förrgår och igår var det basket. Northland mot Udominate i final, först i Umeå sedan igår kväll på hemmaplan i Luleå Energi Arena. Det slutade på bästa tänkbara sätt med hemmaseger för Northland. Äntligen ett guldfirande att plåta!