Besökte tillsammans med eminente Johan Håkansson byn Kalixforsbron för Aftonbladet Plus förra veckan. Byn har hamnat i en rävsax efter att en bro som ursprungligen byggdes som järnvägsbro hotas av rivning av ägaren Trafikverket. Någon gång för länge sedan tillät dåvarande Banverket byborna att använda bron som bilväg. Nu är det inte önskvärt längre och bron kan komma att rivas. Det ena fundamentet ligger i Gällivare kommun, det andra i Kiruna. Ingen av kommunerna vill kännas vid bron.

Livet som frilans i norr: 75 mil bil över dagen för ett jobb. Kul med roadtrip!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QzXM8/vill-riva-deras-bro-det-ar-som-sovjetunionen

 

Om en månad eller så är spat på Riksgränsens hotell fullt av skidåkare med ömmande fötter. Just nu tjänstgör det dock som provisorisk vårdcentral för de drygt 600 asylsökande som är inhysta på hotellet. Jobbet var att följa sjuksköterskorna Åsa Henriksson Lehto och Carina Lantto för tidningen Vårdfokus.

Lätt surrealistiskt att se dem administrera bakom ölkranar och undersöka i behandlingsrum med jacuzzi. Jävligt fint att se engagemanget av de två och lyckan hos patienterna.

Läs också reporter Jonatan Westins text här: https://www.vardfokus.se/tidningen/2016/nr-1-2016-1/hogintensivti-spamiljo/

Har nyligen kommit hem från en reportageresa till Kolahalvön som jag gjorde med en fd kollega från tiden på NSD. Vi var där knappt en vecka, vilket resulterade i sju reportage. Hittills har två publicerats – återkommer med bilder från det när hela serien gått. Hur som helst gav resan många idéer, uppslag och kontakter, så jag hoppas kunna återvända till Murmansk-området längre fram. Kanske redan till sommaren?

Lägger upp några exempel på några fler jobb som publicerats de senaste månaderna. Kirunajobbet om stadsomvandlingen sålde jag själv in till Fria Tidningen, de andra jobben är på uppdrag. Först en kort text+bild från Älvsbyn för Röda Korsets tidning Henry. Sedan ett reportage om en Kiruna-sotare till Tidningen Sotaren. Så är frilanslivet – lite av varje, och det är svårt att veta vad som kommer härnäst. Jag trivs.

 

 

Kirunas stora skräck. Arbetare som bara kommer hit för sina veckoskift, och åker hem till Dorotea-Arvidsjaur-Skellefteå-Stockholm på de lediga veckorna. De ger ju inga skatteintäkter. Läs om dem och deras tillfälliga Kirunaliv här.

 

 

 

 

 

 

 

 

Började här om veckan fundera på vem som tar hand om alla dessa renar som körs över längs Norrbottens järnvägsspår. Förra året var det drygt 500, bara på sträckorna norr om Gällivare. Det ledde till ett reportage där jag hakade på de som har uppgiften. Läs mer här: http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=7416160